8 augusti 2005
Den 8 augusti förra året omkom min sambo och bästa vän Håkan.......
vi skulle ha åkt och titta på hans hundvalp han hade tingat på söndagen men fick sms på jobbet att tjejen som hade hundarna hade fått migrän. Köpte kattmat och åkte hem.... kvällen innan hade vi varit i skogen och plockat svamp och vildhallon. På morgonen den 8:nde talade han om att han tänkte åka då istället och se valparna vid lunchtid. Blev lite lessen att han inte kunde vänta till 16 då jag slutade jobbet. Han kom ner där jag stod och gjorde frukost och kramade mig och sa att han skulle på svensexa på kvällen i sthlm och var tvungen att åka tidigare. sen satte han sig på huk vid kattungarna vi fått nå´n månad innan. Jag kramade om honom bakifrån och gav honom en puss på kinden. Skrattade och sa: Åhh.....håkan pratar med helena....talar om vad han ska göra och varför. Han körde ofta sitt eget race så retades lite med honom....då log han bara...
vi åt frukost på verandan som vi alltid gjorde varje morgon, och jag fick bråttom som jag alltid får...*ler lite*.
Efter jobbet hade jag inte bråttom hem. tog det lugnt på stan och åkte hem vid 18. Väl hemma såg jag först att bilen var hemma och blev glad över att han redan var hemma. då skulle vi hinna äta mat innan han skulle iväg igen. men när jag hämtade vår husnyckel såg jag att han hade tagit motorcykeln. Gick in och gjorde hallonpaj och började packa inför visbyresa jag skulle göra på onsdagen.
Strax efter 19 ringde hans bror och sa att han som hade valparna hade ringt för håkan hade aldrig kommit. jag började ringa runt till alla sjukhus och när jag pratade med eskilstuna polisen fick jag bekräftat att det hade hänt en olycka men att han inte hade fler uppgifter. kl 22 kom en polisbil upp gå gården och det var den värsta stunden. Innan hade man ändå hoppet om att han skulle ligga medvetslös på sjukhuset men nu visste jag att det inte fanns nå´t kvar. kl ca 01.30 var jag på akuten i ett kylhus i eskilstuna. Där fick jag hålla hans hand en sista gång i korridoren. han hade fortfarande sitt sexiga skinnställ på sig. Är fortf lessen över att jag inte fick se hans ansikte som de täckt över med en gul filt.
Konstigt ändå att man kan känna så tydligt att han verkligen inte fanns kvar där. handen var så liten....inte alls min starka håkan.........
Du kommer alltid finnas kvar hos mig och jag saknar dig så.......
vi skulle ha åkt och titta på hans hundvalp han hade tingat på söndagen men fick sms på jobbet att tjejen som hade hundarna hade fått migrän. Köpte kattmat och åkte hem.... kvällen innan hade vi varit i skogen och plockat svamp och vildhallon. På morgonen den 8:nde talade han om att han tänkte åka då istället och se valparna vid lunchtid. Blev lite lessen att han inte kunde vänta till 16 då jag slutade jobbet. Han kom ner där jag stod och gjorde frukost och kramade mig och sa att han skulle på svensexa på kvällen i sthlm och var tvungen att åka tidigare. sen satte han sig på huk vid kattungarna vi fått nå´n månad innan. Jag kramade om honom bakifrån och gav honom en puss på kinden. Skrattade och sa: Åhh.....håkan pratar med helena....talar om vad han ska göra och varför. Han körde ofta sitt eget race så retades lite med honom....då log han bara...
vi åt frukost på verandan som vi alltid gjorde varje morgon, och jag fick bråttom som jag alltid får...*ler lite*.
Efter jobbet hade jag inte bråttom hem. tog det lugnt på stan och åkte hem vid 18. Väl hemma såg jag först att bilen var hemma och blev glad över att han redan var hemma. då skulle vi hinna äta mat innan han skulle iväg igen. men när jag hämtade vår husnyckel såg jag att han hade tagit motorcykeln. Gick in och gjorde hallonpaj och började packa inför visbyresa jag skulle göra på onsdagen.
Strax efter 19 ringde hans bror och sa att han som hade valparna hade ringt för håkan hade aldrig kommit. jag började ringa runt till alla sjukhus och när jag pratade med eskilstuna polisen fick jag bekräftat att det hade hänt en olycka men att han inte hade fler uppgifter. kl 22 kom en polisbil upp gå gården och det var den värsta stunden. Innan hade man ändå hoppet om att han skulle ligga medvetslös på sjukhuset men nu visste jag att det inte fanns nå´t kvar. kl ca 01.30 var jag på akuten i ett kylhus i eskilstuna. Där fick jag hålla hans hand en sista gång i korridoren. han hade fortfarande sitt sexiga skinnställ på sig. Är fortf lessen över att jag inte fick se hans ansikte som de täckt över med en gul filt.
Konstigt ändå att man kan känna så tydligt att han verkligen inte fanns kvar där. handen var så liten....inte alls min starka håkan.........
Du kommer alltid finnas kvar hos mig och jag saknar dig så.......
Kommentarer
Trackback