alla helgons natt
På lördag alla helgon var jag på rollspelsläger i Finnåker. Bastade på kvällen med goda vänner.... ville först inte gå på mässan..visste att det skulle bli jobbigt. Men efter att ha duschat och gjort mig iordning hade de precis passerat....ett helt tåg med underbara människor med varsitt ljus i händerna.
Gick till massmästaren där det var nersläckt sånär som enstaka lampor. På golvet stod det några ensama gravljus......då visste jag ju att allt jag ville var ju självklart att tända ett ljus. Gjorde iordning ett och gick försiktigt ner till kapellet. Det var helt tyst och mörkt runt mig....fick hålla för så det inte skulle blåsa ut. Helt magiskt att komma ner till gräsmattan framför kapellet. Fullt med ljus som brann för dem som betydde/ betyder allra mest för olika personer. Hittade ett ensamt träd...konstigt nog var det ett av de största (konstigt att inget ställt sitt ljus precis där), fanns kanske en mening att han väntade på mig. Som jag alltid har sagt så är Håkan numer ett träd för mig. Där kan jag prata med honom och med en underlig känsla även ta på honom. Stod där en stund och funderade på vad jag skulle säga...behövde inte tänka länga....var egentligen bara att prata från hjärtat. Som vanligt infann sig en kuslig känsla att jag är iaktagen...tittade försiktigt runt mig....tänk om man skulle få se honom. Men som vanligt var det bara tomt och mörkt runt omkring. Smög därefter in i salen där det var fullsatt...ställde mig längs väggen. Kom precis in när det var herrens frid. Fick välbehövda kramar från höger och vänster....*ler lite*...
Nattvarden kändes bra. var längesen jag tog en nu och har saknat det. Kände hur tårarna började komma....var längesen jag grät över Håkan och visste inte hur eller om jag skulle släppa fram. Gick ut i entren en stund och såg ut genom fönstreti sakristian. Kände ett lugn. När människor började tömma salen...gick jag fram till en av bänkarna. Kände att jag ville sitta kvar en stund...jag bland några fåtal. Då kom tårarna....fick hejda mig för att inte hysteriskt stortjuta...en tanke for genom huvudet att jag kanske förträngt för mycket för länge. Försökte dölja det men titta upp och mötte Qlas blick. han kom fram och höll om mig...kändes så skönt. Tack vännen!!!
Efter ett tag kändes det lite bättre och han reste sig sakta och gick ut...en tjej bredvid mig började rota i sin väska och fick upp en näsduk som hon utan ett ord räckte till mig. Kommer inte ihåg hur hon såg ut. Skulle vilja tacka henne igen. Gick även fram och tände ett ljus i kyrkan där jag även bad för andra. Vill att människor ska må bra.
Lämnade kapellet
Saknar dig gubben...
To where you are med Josh Groban
Who can say for certain
Maybe you're still here
I feel you all around me
Your memories so clear
Deep in the stillness
I can hear you speak
You're still an inspiration
Can it be (? )
That you are mine
Forever love
And you are watching over me from up above
Fly me up to where you are
Beyond the distant star
I wish upon tonight
To see you smile
If only for awhile to know you're there
A breath away's not far
To where you are
Are you gently sleeping
Here inside my dream
And isn't faith believing
All power can't be seen
As my heart holds you
Just one beat away
I cherish all you gave me everyday
'cause you are mine
Forever love
Watching me from up above
And I believe
That angels breathe
And that love will live on and never leave
Fly me up
To where you are
Beyond the distant star
I wish upon tonight
To see you smile
If only for awhile
To know you're there
A breath away's not far
To where you are
I know you're there
A breath away's not far
To where you are
8 augusti 2005
vi skulle ha åkt och titta på hans hundvalp han hade tingat på söndagen men fick sms på jobbet att tjejen som hade hundarna hade fått migrän. Köpte kattmat och åkte hem.... kvällen innan hade vi varit i skogen och plockat svamp och vildhallon. På morgonen den 8:nde talade han om att han tänkte åka då istället och se valparna vid lunchtid. Blev lite lessen att han inte kunde vänta till 16 då jag slutade jobbet. Han kom ner där jag stod och gjorde frukost och kramade mig och sa att han skulle på svensexa på kvällen i sthlm och var tvungen att åka tidigare. sen satte han sig på huk vid kattungarna vi fått nå´n månad innan. Jag kramade om honom bakifrån och gav honom en puss på kinden. Skrattade och sa: Åhh.....håkan pratar med helena....talar om vad han ska göra och varför. Han körde ofta sitt eget race så retades lite med honom....då log han bara...
vi åt frukost på verandan som vi alltid gjorde varje morgon, och jag fick bråttom som jag alltid får...*ler lite*.
Efter jobbet hade jag inte bråttom hem. tog det lugnt på stan och åkte hem vid 18. Väl hemma såg jag först att bilen var hemma och blev glad över att han redan var hemma. då skulle vi hinna äta mat innan han skulle iväg igen. men när jag hämtade vår husnyckel såg jag att han hade tagit motorcykeln. Gick in och gjorde hallonpaj och började packa inför visbyresa jag skulle göra på onsdagen.
Strax efter 19 ringde hans bror och sa att han som hade valparna hade ringt för håkan hade aldrig kommit. jag började ringa runt till alla sjukhus och när jag pratade med eskilstuna polisen fick jag bekräftat att det hade hänt en olycka men att han inte hade fler uppgifter. kl 22 kom en polisbil upp gå gården och det var den värsta stunden. Innan hade man ändå hoppet om att han skulle ligga medvetslös på sjukhuset men nu visste jag att det inte fanns nå´t kvar. kl ca 01.30 var jag på akuten i ett kylhus i eskilstuna. Där fick jag hålla hans hand en sista gång i korridoren. han hade fortfarande sitt sexiga skinnställ på sig. Är fortf lessen över att jag inte fick se hans ansikte som de täckt över med en gul filt.
Konstigt ändå att man kan känna så tydligt att han verkligen inte fanns kvar där. handen var så liten....inte alls min starka håkan.........
Du kommer alltid finnas kvar hos mig och jag saknar dig så.......
